Populär moderat avgår.

Kristian Axén Olin avgår som kommunstyrelsens ordf. samt som finansborgarråd för största partiet i Stockholms kommun. Det har spekulerats i vad avhoppet beror på, men det mest troliga och enligt Kristina själv beror det på överansträngning. Hon fick inte livspusslet att gå ihop. Dels har hennes mor avlidit, dels har hon haft en jobbig och uppslitande skilsmässa bakom sig. Lägg därtill huvudvärk och vissa alkoholproblem.

Detta är ett hårt slag för de moderata gräsrötterna som nu står utan den så populära Kristina. Hennes bana var lång. Hon kom in i kommunfum. i Sthlm. som ersättare så tidigt som 1985. Hon var socialborgarråd 98-02 och efterträdde Carl Cederschiöld som moderat gruppledare -02. Sedan -02 var hon oppositionsborgarråd.

Hon säger till media att det inte gick att kombinera uppdraget som finansborgarråd och att vara trebarnsmor till barnen Cecilia 13, Magnus 11 samt Maria 6. Det blev en uppgift som blev övermäktig. Kort efter separationen från maken skrev hon in sig på alkoholisthemmet Nämndemansgården i december. Det stora skälet till att avhoppet kom nu, var ändå Mikael Söderlund (m), som meddelat att han efter 18 år inom politiken lämnar densamma. Det var ett hårt slag för Kristina, som nu själv meddelar sin egna avgång. Den politiska pressen var och blev för stor för Kristina. Hon kunde inte ens gå på affären med mindre än att folk kom fram och pratar politik med henne. Hon fick aldrig vara privatperson och det blir tärande i längden.

Vem tar då över som ansvarig för Sthlm´s finanser? Det finns flera arvtagare och en av dem är Ulf Kristersson, en annan Sten Nordin. Temporärt tar unge Mikael Söderlund (stadsbyggnadsborgarråd) över rodret, men i långa loppet kan det om inte dem nyss nämnda bli bostadsborgarrådet Kristina Alvendal eller så trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm. Risken med den sistnämnde är att han kanske tycker att det är mer lockande att jobba med nya tunnelbanor, spårvägar och bussar än Stadshusets finanser.

Alldeles oavsett tror jag att det ordnar sig till slut. Jag tycker nog att Kristina gjorde rätt som hoppade av. Om man har privata angelägenheter som lockar, kan det till slut bli lidande över det jobb som man har. Hon gjorde rätt prioritering. Risken är annars att allt blir varken hackat eller malet.

Jonas Dahlgren