Införd i Uppsalatidningen 2011-03-11. Jonas Dahlgren publicerar intressanta data:

Min tanke är att både UL och SJ har för intention att styra priset såtillvida att man vill gynna det som miljövänligt är. Ok, då tar vi oss en titt in i verkligheten.

Jag åkte mellan Arlanda och Knivsta och ser då detta: att buss nr. 801 som går på diesel (sämre än tåg som går på el) kapar jag hem för 40 kr/turen. Resan tar förvisso 12 min. längre tid än tåget, men i gengäld kommer jag till Ar som i sin tur är närmare Nya Alsike där jag bor. Tid och avstånd kan man väl säga tar ut varandra. Cykla/gå från Knivsta station till Nya Alsike tar längre tid än att cykla/gå från Ar till Nya Alsike.

Ok, vi kikar vidare. Upptåget går också mellan Arlanda-Knivsta. De vill ha 80 kr för resan och tycker att man ska betala 20 kr till om man inte köper resan ombord. Det är alltså billigare att köpa resan ombord jmf. med SJ (kommer till det nedan) som tar 100 kr bara för att lösa biljetten, också det ombord. Om man bara köper resan kostar det 40 kr med Upptåget, men då kommer man inte förbi spärren på Arlanda (som ägs av A-train). Jag vet inte vad man ska med en sådan uppg. till, för det är väl ingen som åker till Arlanda bara för att titta på rälsen där? Vidare: Upptåget visar lite välvillighet genom att sälja ett 30-dagars-kort för 670 kr, men då tillkommer spärravgiften på 60 kr/gång. Återigen, vad är detta? Ingen åker till Arlanda utan att komma förbi spärren? Om man tänker sig att man åker förbi spärren 30 ggr. både dit och hem (man vill ju bra gärna komma hem), blir siffran 3600 + 670 = 4270 kr. UL har förvisso ett månadskort som är billigare. Om de berättar detta? Nix, de klämmer ur sig det först efter att presentera allt om nämnda 30-dagars-kort. När man själv då inser att 4270 kr är en uppg. som straffar sig själv, blir det en kovändning av samma UL. 670 kr för månadskort? Jo, jo, men i min värld är det en icke-information. Inte lura Jonas Dahlgren. Jag tycker synd om folk som inte följer upp varje meter.

Nu kommer det värsta av allt, storebror pappa staten och SJ. Lova nu mig att inte tappa kaffet i golvet av förvåning. SJ har 3 tåg för sträckan Knivsta-Arlanda, men bara 1 tåg Arlanda-Knivsta. Hur tänkte man där? Om man åker till Arlanda kl. 5.49 från Knivsta vill man ju hyggligt gärna komma tillbaka. Den enda chansen att, om man nu vill propagera för låga koldioxidutsläpp är att vänta till kl. 22.31. Är det bra eller dåligt? Det är nästan så att det säger: Vi vill verkligen inte ha några kunder. Verkligheten fortsätter: om man nu kollar priset säger samma SJ att de vill ha - nu gäller det att hålla i kaffet - de vill ha 163 kr för Arlanda-Knivsta och 1 kr mindre om man åker spegelvänt. Ok, det var ju snällt att bjussa på 1 kr åt andra hållet, för det är sådana viktiga minnen som etsar sig fast när man gör sin budget. Om man nu inte har IT eller köper via automat, gäller ovan vad jag skrev om UL: SJ säljer biljetterna till högre pris ombord, nämligen 100 kr. De vill alltså ha 263 kr för att åka Arlanda-Knivsta. Ni kan glömma att Tim-kortet (Tåg i Mälardalen) skulle ge goodwill. Det är ändå så få avgångar (som Jimmy på SJ sa, som inte vill säga sitt efternamn). Om man säger så ger man inte direkt intryck av att vilja säja resor. Om i så fall är fallet, undrar man vad SJ har att göra på marknaden. Inte bara dyra, utan helt utan fingerspitzgefühl.

Summa summarum: Vem vill betala 40 kr mer för en tågresa med Upptåget Arlanda-Knivsta när buss nr. 801 kör samma sträcka? Eller ännu värre: vem vill betala makalösa 223 kr mer för SJ för en biljett köpt ombord jämfört med bussen på samma sträcka? Tror ni folk väljer det miljövänliga alternativet i sådan sits? Gissa! Hur tänker UL, och framförallt hur tänker SJ? Fattas rätt beslut (i betydelsen sakna)? Eller fattas rätt beslut (i betydelsen bestämma)?

Jonas Dahlgren (C)
Verklighetens man. Verklighetens kämpe.