Gud bevare Konungen!

Republikanska föreningen tycker att vi ska slopa Kungen på våra svenska mynt och förslår istället att vi ska ha Pippi Långstrump. Det som slår mig är följande:

1) Om vi nu tänker oss att vi i Sverige haft mynt approximativt 1000 år, hur kan det då komma sig att antirojalister REAGERAR på det 1 001:e året? Har det fungerat i 1000 år, är det tecken på att symbolen kung och mynt är gångbar.
2) Republikanerna säger: ”att kungaporträtt tillhör en förgången tid”. Jo, jo, men då måste man ju ta ned alla porträtt, alla symboler och alla statyer på alla muséer und som weiter. Ja, ni hör; det skulle helt enkelt inte gå. De bör ju vara relevanta hela vägen ut. Om det inte ska vara porträtt där. Så ska det ju heller inte vara några porträtt här. Vara republikan på måndag. Fast inte på tisdag?
3) Själv anser jag att Rojalistiska föreningen är för slumrig i debatten, och borde agera i denna fråga. Jag lovar säga att den har en öronbedövande majoritet bakom sig om dem skulle göra det. Nu ska man inte vara populist, men detta är en enkel match att kamma hem. De har ju öppen kasse!; det är bara lägga in den lite snyggt invid höger stolprot.
4) Pippi Långstrump, jo, jo, men det är knappast Pippi som byggt upp Sverige. Vem ska sitta och godkänna symbolen på svenska mynt? Jag skulle vilja se det riksbanksfullmäktige som vinnlägger sig om att vi ska låta fablernas värld bryta terräng inom valutaområdet. Vad ger det för intryck av att vi kategoriserar pengar och fantasifigurer gå hand i hand? Hur seriös är
en sådan ekonomi? Vilket land har sagofigurer på mynten? Vad är nästa steg: bild på en lagårdsvägg?
5) Att stryka kungen från mynten ger intryck av att vi skäms över vår historia. Det gör vi inte. Vi ska inte hitta fel.

Som inte finns.

Jonas Dahlgren