Var är kyrkans ledarskap?

Persenius DN-artikel verkar som vore det rena beställningsjobbet från Skolverket. I Kyrkans tidning nr. 9 2006, säger Persenius: ”Mitt ideal som chef är ett samlande ledarskap som är tydligt”. Just det ja. ”Kyrkan är kyrka”, replikerar Persenius i sin insändare. Intrycket är som att ropa: ”Lyssna på mig, jag vill att alla ska gå i kyrkan, men inte ha kyrka så att den uppfattas kristen”. En öronbedövande majoritet anser att du är ute i ogjort väder. Vad var syftet med insändaren och DN-artikeln? Var det att reta galla på oss kristna? Mitt intryck av dina uttalanden är att kyrkan håller på att fjolla ur fullständigt. Ok, vi skäms över vår nationalsång, kungen nagelfars i minsta partikel och nu ska vi fly kyrkan. Med en sådan mission kommer Sverige att till slut styras av minoriteter. Ledarskap är inte att skämmas över sig själv. Ett fåtal antireligiösa familjer ska ju inte sabotera för den i särklass stora majoritet som vill behålla avslutningarna i kyrkan. Vad är då mitt förslag? Jo följande:

Den lokala skolan skickar brev till alla elevers familjer och tala om att det kommer att hållas 2 skolavslutningar. En som kommer att ske i kyrkan och en helt avtrubbad i skolan. Vid den som sker i kyrkan kommer det att förekomma psalmsång, en präst kommer att prata och det blir en bön. Vid avslutningen i skolan kommer det att vara kliniskt fritt från religion. Låt föräldrarna välja genom att sätta ett kryss för den avslutning dem vill att deras barn ska deltaga i.

På det viset kan de 2-3 antireligiösa familjerna få sina barn beskyddade från religiös påverkan, resten kan få en högtidlig, minnesvärd och traditionell avslutning.

Jonas Dahlgren
Klassiskt kristen.