Sicket trauma!

Ja, det var ett dynamiskt 2005, där jag ett antal gånger sökte kontakt med brf. utan att få gensvar. Det jag möttes var att de ville ha en helsvensk trappuppgång, vilket gör att man blir mörkrädd för mindre. Så resonerar socialdemokratins egna Riksbyggen och mönstret går naturligtvis igen från hur SSU´s Anna Sjödin uttryckte sig om just utlandsfödda.

Mitt år i vården har varit mer trauma än någonting annat. En läkare trodde att jag hette Jörgen, en trodde att jag satt där med särskild utskrivningsprövning (med SUP), en undrade vad jag satt där för och en annan kom 30 min. för sent till ronden. Sådan vård blir alltså inte trovärdig. Har man inte större engagemang än så, säger jag hej då och tack för kaffet. Olämplig läkare kan inte ge lämplig vård. Vården har gett mig noll, komma, noll och kostat 4 miljoner kronor. Det värsta är att folk inte känner till att traumat tär på deras egna skattereserv år in och år ut.

Vården blandar sina patienter hej vilt och jag har bott granne med Lennart Persson; han som åt upp sina båda syskon och drack upp deras blod. Jag är klart skeptiskt till att jag har fackindelats med folk som har flerfaldigt större trauman. Man bommar Palmes mördare, men låser in folk i 1 års tid för att de har spelat hög musik. Det behöver ingen mer kommentar. Oj, oj, oj.

Jonas Dahlgren